Kvinnor borde få välja födelseplats och födelsesätt

Kvinnor borde – enligt mig – få välja var och hur de vill föda. Det är sorgligt att det finns krafter i Sverige som så hårdnackat kämpar emot att kvinnor ska få föda hemma under värdiga och respektfulla omständigheter. Att föda är en intim sak och framförallt en privat sak – oftast är det också en helt frisk sak.

Det är sårbart att vara gravid och föda barn. Under själva förlossningen är vi däggdjur. Vilket innebär att vi blir mycket känsliga för störningar av alla de slag. Vi behöver en privat sfär. Vi behöver att ”bonden” låter oss föda på våra egna villkor om kalven ska kunna komma ut på ett säkert sätt. Det kan låta paradoxalt att människor ofta behöver stöd samtidigt som vi behöver få vara ostörda. Men den hormonella processen fungerar bäst när vi är omringade av människor vi känner oss trygga med. På en plats där vi känner oss hemma. Dirigenten i symfoniorkestern är det autonoma nervsystemet och hjärnan. If you mess with it, then you’re in trouble.

Att föda på ett stort sjukhus innebär en rad störmoment. Därför kan det vara svårt för kvinnor att i en sådan miljö – framförallt för förstföderskor – föda på sin kropps villkor. Det går givetvis, men är inte ovanligt att det behövs påputtning med medicin för att nå kulmen. När vi ska studera hur ”kvinnor föder” i allmänhet är det därför inte representativt att utgå från sjukhusfödslar.

Det är givetvis en stor vinst för kvinnor och barn att det finns medicin, sjukvård och operation att tillgå vid behov. Utan detta skulle vi inte ha möjlighet att hantera de komplikationer som kan uppstå i samband med en förlossning. Men när en frisk kvinna föder hemma sjunker sannolikheten för att hon ska behöva nyttja denna hjälp. Det är så vårt inbyggda program för födandet fungerar.

Det är inte riskfritt att föda för någon

Men kvinnor är vuxna, myndiga personer och borde få vara så även i föderummet. Det vill säga – vi borde få kunna berätta : Här vill jag föda, såhär vill jag föda. Och sedan bli mötta i det på ett respektfullt och nyfiket sätt. Idag är det oftast någon som pekar med hela handen och även om det inte sägs rätt ut så nås vi av budskapet: Här ska du föda, såhär ska du föda.

Kvinnor är betrodda att göra egna val när det kommer till äktenskap, abort, vem vi ska ha sex med, vilken utbildning vi ska gå, vilken sport vi vill utöva. Inget av detta är riskfritt.

Den som önskar föda hemma blir inte eskorterad till sjukhuset i polisbil men i praktiken är de sociala normerna tvingande. Det är svårt att stå emot när varken läkemedel, trygg barnmorska eller en organisation som sluter upp erbjuds.

Och om vi ska tänka att livet enbart är säkert i retrospektiv och att vi aldrig kan gå in i livet med en tillit och tilltro. Ja, då måste vi skära bort mycket liv.

Byt ut livet mot födandet.

Referens:

Olsen O, Clausen JA. Planned hospital birth compared with planned home birth for pregnant women at low risk of complications. Cochrane Database Syst Rev. 2023 Mar 8;3(3):CD000352. doi: 10.1002/14651858.CD000352.pub3. PMID: 36884026; PMCID: PMC9994459.


Minnesvärd dag för doulor i Uppsala!

Lördagen den 27 april höll jag och Eva en vidareutbildning för doulor i Uppsala. Det blev väldigt lyckat, om jag får säga det själv. Doulor från Sveriges alla hörn kom, många som jag redan ”känner” från instagram och zoom ( flera som har gått Föda med stöd doulautbildning online) – men det här var första gången jag träffade flera av dem live! Jag njöt för fulla muggar. Det är något alldeles speciellt att ses på riktigt.

Att arbeta som doula kan ibland vara ensamt. Ofta upplevs det som om man jobbar ”på tvärs” mot rådande förlossningskultur. Med kontinuitet, relationer, samtal, ja allt sånt som kan vara svårt att få till inom konventionell vård. Det blir i praktiken att vara en kulturtolk som förmedlar kunskap om förlossningsvården å ena sidan och fysiologin i födandet å den andra – och hur kvinnan på bästa sätt ska kunna navigera i vården med sina önskemål och förhoppningar. Och eftersom doulor jobbar med kontinuitet får de ett värdefullt perspektiv på födande som många andra saknar.

Doulor möter ofta kvinnor som har traumatiska upplevelser med omsorgssvikt och neglect från förlossningsvårdens sida med sig i bagaget. Det innebär att doulor ofta går runt och bär på sina axlar samtidigt som de blir rika på insikter och värdefull kunskap utan att få särskilt mycket uppskattning för det från samhällets sida. Tvärtom kan det ibland upplevas som om doulor får finnas ”på nåder”.

Även om det finns olika gemenskaper online så är det väldigt gemensamhetsskapande att komma ihop och ses på riktigt.

Det gick att ta på doulaenergin i rummet.

Elin Ternström som är barnmorska, forskare och lektor på högskolan i Dalarna föreläste om förlossningsrädsla, PTSD och traumatiska upplevelser. Det var en mycket intressant föreläsning och frågan som hela tiden hänger i luften är: Varför uppmärksammas inte de känslomässiga förlossningsskadorna mer?

DoulaClaras bebis var med oss hela dagen. Eva pratade om hur man kan bli mer medveten om sin bäckenbotten och bjöd på några praktiska övningar. Det var skönt att få lägga sig ner och slappna av en stund.

Skillnaden mellan en igångsatt förlossning och en spontan förlossning

Efter lunchen föreläste jag om igångsättning och skillnaden mellan en igångsatt förlossning och en spontan förlossning. Antalet igångsättningar ökar i alla sena gravidveckor – på bara några år har de stigit från 15 % till 28 % av alla förlossningar. Från att ha varit ett undantag när det är medicinskt motiverat så håller igångsättning på att sakta men säkert ersätta den spontana födseln för många kvinnor. Den här medikaliseringen har gjort att det har blivit viktigt med kunskap om de generella skillnaderna mellan en spontan en igångsatt födsel. Kunskapen är viktig för att kunna hjälpa och stötta kvinnor på bästa sätt.

Dagen avslutade med film och en workshop om hur vi kan jobba framåt. Anger is the expression of hope!

På kvällen åt vi middag ihop och det var såå roligt att få fortsätta umgås och skratta ihop tills kvällen tog slut.

Mor och dotter

TACK alla doulor som reste till Uppsala och gjorde den här dagen så fin och minnesvärd!


Affirmationskort inför förlossningen

Det här inlägget innehåller reklam för mina egna produkter

Kan något så enkelt som positiva påståenden verkligen ha effekt på förlossningen? Så tror jag många spontant tänker om positiva affirmationer eller om begreppet ”tankens kraft”. Det där är för flumfolket! En del som använder sig av positiva affirmationer ursäktar sig själva med att det ju är lite flum. Bäst att säga det först innan man hinner bli kritiserad av någon annan.

Men vad är det för impuls i oss som säger att det är fånigt? Jag tror det är vår omedvetna syn på födandet som spökar. Den som får kvinnor som inte önskar smärtlindring inför förlossningen att ursäkta sig.

”Jag vet ju såklart inte om jag kommer behöva epidural men jag vill iallafall prova utan.”

Vår allmänna (ofta omedvetna) syn på födandet är att det är en mycket riskfylld medicinsk händelse som kan kontrolleras och hållas i schack framförallt av teknik, experter och medicinsk smärtlindring. Att medvetet omforma och modifiera den allmänna bilden av födandet blir radikalt eftersom det kontrasterar mot vårt samhälles syn.

I den här guiden får du positiva affirmationer som du kan skriva ut och sätta upp överallt där det passar hemma.

Kvinnors erfarenheter av hypnobirthing under graviditeten och förlossningen

I den här studien undersökte forskare kvinnors erfarenheter av att använda sig av de olika teknikerna som lärs ut inom metoden hypnobirthing under förlossningen. Så vad är hypnobirthing? Jo ett knippe förlossningsförberedande tekniker (bland annat avslappning, affirmationer och självhypnos) där man använder sig av kunskap om födandets fysiologi samt kikar på de omedvetna föreställningar som kvinnor ofta går runt och bär på. Syftet är att stärka känslan av att vara i kontroll över sitt födande samt alla de normala och existensiella aspekterna av barnafödandet. Givetvis med förhoppningen att det ska leda till mer positiva upplevelser av födandet.

Forskarnas slutsats efter att ha intervjuat kvinnor som använt sig av hypnobirting blev denna (min översättning):

Kvinnorna ändrade perspektiv på förlossningen och lärde känna sina egna inneboende resurser. De skaffade sig olika copingstrategier och tekniker som förstärkte känslan av kontroll. Kvinnorna tog ”ownership” över sin födelse. Kunskapen hjälpte dem att fatta välgrundade beslut. Deltagandet i hypnofödselkursen och den personliga erfarenheten från förlossningen gjorde att kvinnorna önskade integrering av mental förlossningsförberedelse i den offentliga hälso- och sjukvården, eftersom det hade stärkt kvinnornas eget förtroende för sin förmåga att föda och varit avgörande för deltagarnas förlossningstillfredsställelse.

Mental förlossningsförberedelse med positiva affirmationer

Själv använde jag mig av många av de mentala förlossningsförberedelser som ingår i konceptet ”hypnobirthing” framförallt inför min sjätte födsel, den med Nils. För mig blev det väldigt positiv och kraftfullt även om jag inte gav mina förberedelser någon etikett. Mentala förberedelser skulle jag säga att jag använde mig av. Där ingick visualisering, positiva affirmationer, fokus och djupavslappning. Allt det som jag och Eva har bakat in i vår egen profylaxkurs Föd i din kraft. Det enda som jag själv inte har använt mig av är att öva in olika typer av andningstekniker. För mig är det inte hjälpsamt utan drar snarare fokus från födandet.

Om man tänker efter ett varv är det inte SÅ konstigt att mentala förberedelser kan vara hjälpsamt under förlossningen. För vi sitter ju ihop, kropp, tankar, mind and body. Det är så vi fungerar. Nej man kan inte tänka bort cancer. Men förlossningen är en dynamisk process som influeras av våra sinnesförnimmelser, våra känslor, tankar och vårt fokus. Hur vi hanterar och välkomnar födandet spelar in i hur vi upplever födseln. Det går att delvis programmera om de egna föreställningarna.

Det som jag tycker är spännande här är vårt undermedvetna eller omedvetna. För det kan nämligen spela oss ett spratt under förlossningen. Det är med vårt medvetna jag som vi fattar beslut och är rationella tänkande varelser. Det är här vi intellektuellt ”förstår” saker. Men i vårt omedvetna finns minnen från tidigare händelser lagrade, där finns vår intuition och våra vanor. Sådant som omedvetet styr oss. Under en fysiologisk födsel försvinner det filter som neocortex utgör och vårt undermedvetna bubblar upp och blir vidöppet. Det är smart för då får vi omedelbar tillgång till våra instinkter vilket innebär säkerhet. Men det kan också spela oss ett spratt när minnen från tex tidigare födslar, sådana som gick snett, bubblar upp. Den gamla programmeringen som vi intellektuellt har gjort oss av med kan plötsligt bubbla upp till ytan.

Det är därför kultur sätter sig så djupt i oss, ja den sätter sig som en programmering i vårt undermedvetna. Om vi sedan barnsben har blivit programmerade att tänka att födandet är farligt och bara kan ske på sjukhus. Vi har inte sett vår mamma föda hemma, vi har inte sett våra vänninor föda hemma, vi har ingen erfarenhet av ett ostört fysiologiskt födande. Då kan vi kanske intellektuellt programmera om, men den djupare omprogrammeringen kommer vi inte åt lika lätt. Alltså, att programmera om intellektet är en sak, men att programmera om våra omedvetna föreställningar en helt annan.

Det är därför förkroppsligad kunskap ofta slår intellektet med hästlängder. Ett exempel. Jag hade läst berättelser om ostörda hemfödslar och sett fina filmer om hemfödslar – då när jag var ung barnmorska och jobbade på sjukhuset. Jag tycket det verkade jättehäftigt och mysigt men var ändå rädd. Det var först när jag fick vara med om en helt ostörd hemfödsel som all den rädslan släppte taget om mig. Jag fick en ny typ av kunskap som satte sig i kroppen. Det är också därför jag berörs så djupt när jag ser barn som får vara med på hemfödslar.

Repetition under graviditeten kan vara en nyckel för att nå det undermedvetna under förlossningen

Om du vill att de positiva tankarna och känslorna ska finnas med dig under förlossningen så kan repetionen vara en nyckel för att de ska nå det omedvetna. Det är därför det är smart att upprepa positiva påståenden som du vill ska vara med dig under förlossningen. Hypnos (som jag själv inte kan så mycket om) kan också vara ett sätt att få med det omedvetna på noterna.

Här en spännande randomiserad kontrollerad studie (om än ganska liten) om effekten av hypnobirthing. 80 kvinnor deltog där 40 av dem lottades till att träna hypnobirthing 3 timmar i veckan under 4 veckor.

Min översättning:

Denna studie visade att kvinnorna som fick 4 veckors hypnobirthing-träning under 3 timmar i veckan hade mindre förlossningssmärta och mindre FOC ( fear of childbirth) samt var mer nöjda med sina födslar än kvinnorna i kontrollgruppen. Frånvaron av elektivt kejsarsnitt i den experimentella gruppen visade att hypnobirthingträning ökade frekvensen av de vaginala förlossningarna, minskade frekvensen av förlossningsinterventioner samt förkortade förlossningens längd.

Själv tolkar jag dessa resultat som att våra föreställningar om födandet och vår kulturella programmering spelar stor roll för hur våra födslar blir.

Referenser:

Uldal T, Østmoen MS, Dahl B, Røseth I. Women’s experiences with hypnobirth – A qualitative study. Sex Reprod Healthc. 2023 Sep;37:100890. doi: 10.1016/j.srhc.2023.100890. Epub 2023 Jul 17. PMID: 37541096.

Buran G, Aksu H. Effect of Hypnobirthing Training on Fear, Pain, Satisfaction Related to Birth, and Birth Outcomes: A Randomized Controlled Trial. Clin Nurs Res. 2022 Jun;31(5):918-930. doi: 10.1177/10547738211073394. Epub 2022 Jan 27. PMID: 35083920.


Aprilväder och kreativitet

Inatt vaknade jag av ett förfärligt åskväder. Jag kunde inte somna om. När morgonen kom var ovädret borta och våren stod för dörren. Skilla och krokus sträcker sig nu uppåt mot solen i våra rabatter.

Varför är vädret så lynnigt i april?

I min hjärna är det nu flera projekt på gång som konkurrerar med varandra om uppmärksamheten. Som att ha fyra tvååringar runt benen som vill bli upplockade av mig bums. De stäcker sig mot mina armar: ”Ta mig! Ta mig!”

För mig är det så kreativitet känns. Frustrerande och fantastiskt på samma gång. Jag läser i wikipedia om just kreativitet:

Det handlar för det första om kunskaper inom ett område. För det andra handlar det om kunskaper om kreativa processer, alltså olika metoder för nytänkande. För det tredje handlar det om inre motivation. När dessa tre samverkar är möjligheterna för en kreativ respons som störst. I kreativitet ingår att frambringa nya idéer, vara originell, genomföra idéerna och att bearbeta dem. Kreativitet som fenomen och egenskap studeras inom skilda fält, med olika utgångspunkter. Fantasi är till skillnad från kreativitet uteslutande en kognitiv process; kreativiteten leder till ett resultat eller en produkt.

Idéstadiet är så lätt att befinna sig i. Det är det andra som är svårt. Att få fram resultatet eller slutprodukten. Men jag har lärt mig att man kommer framåt av att börja göra, även om allt till en början kan kännas futtigt. När inget ännu är byggt utan allt består av tre sammanfogade gruskorn. Innan den nya skapelsen växer fram så måste man stå ut med de lösa delarna. Och där någonstans avgör den inre motivationen huruvida man står pall eller ger upp i ren frustration.

Det är därför jag har sån respekt för alla som kan presentera en färdig slutprodukt.

Igår var jag i Stockholm på releasefest för boken Det Nya livet av Maria Borda och Opokua Britton Cavaco

Här med Maria Borda, en av författarna!

Jag har inte hunnit läsa boken ännu men den verkar väldigt lovande. Och svårslaget snygg! Den handlar om första tiden efter förlossningen och kan bli ett viktigt bidrag till formandet av en ny nordisk postpartumkultur. Hur tar vi som finns nära hand om den nyblivna mamman? Det är en tid i livet då är viktigt att inte behöva känna sig ensam – ändå är det så många som känner sig ensamma och lite vilsna just då. Själv tror att det hänger ihop med vår allmänna syn på graviditet och förlossning där samhället till stort har ignorerat den kvinnliga levda erfarenheten. Vi har självhjälpsböcker om tonårstiden och uppmuntrar tonåringarna att få vara just tonåringar. Vi erkänner adolescence. Matrescence är en lika omvälvande transformation i en kvinnas liv men den står vi som samhälle helt apatiska inför.

Ta bara detta exempel:

Graviditeten är ingen sjukdom ( läs: sjåpa dig inte nu).

Förlossningen är visst en sjukdom ( dvs: du måste föda på sjukhus och göra som andra säger åt dig).

Första tiden med barn är ingen sjukdom (du ska hem från BB så fort som möjligt – det där klarar du själv!)

Ingenstans finner jag vördnaden och respekten för den omvälvande förändring som pågår – den som kräver att omgivningen sluter upp och anpassar sig helt efter den som är gravid. Kvinnor ska inte behöva bli lämnade ensamma under någon del av denna transformation, om det inte är en djup önskan om ostördhet som kommer inifrån kvinnan själv.

Den första tiden som mor sätter tonen för så mycket som kommer ske senare i livet. Ett starkt community kan hjälpa den som just har fött barn att stå ut med de lösa delarna där i början. Den nya identiteten. Självbilden som bakas om. Relationerna till vänner och familj som också de ska anta nya former. Att befinna sig mitt i den där lossningen då det knakar från de stora sjok som släpper medan andra hakar tag – där hjälper det att få känna sig hållen och omsluten av andra.


Får man prata om obstetriskt våld?

Obstetriskt våld är en term som väcker mycket känslor. Det är förståeligt. Jag tänkte i det här blogginlägget vrida och vända på själva termen lite och försöka svara på om det är befogat att använda den.

Nyss fick MP-politikern Madeleine Jonsson motta kritik efter att ha uttalat sig om obstetrisk våld i Göteborgsposten – det ansågs omdömeslöst och olämpligt av läkarförbundets lokalordförande Emelie Hultberg.

Läkarfacket sågar Madeleine Jonssons ord om obstetriskt våld

Historien bakom själva termen obstetriskt våld

För det första, det finns en historia av institutionaliserat våld inom förlossningsvården som vi knappast har erkänt magnituden av eller på riktigt gjort upp med. Parallellt med medicinska framsteg och landvinningar så har det pågått en experimentverkstad på kvinnor inom förlossningsvården. När födandet flyttade in på institution i början av 1900-talet (det gick olika fort i olika länder) så separerades kvinnorna från sitt sammanhang och sina familjer. De fick underordna sig den hierarki som rådde på sjukhuset där läkaren befann sig i toppen och kvinnorna allra längst ner i botten. Kroppslig integritet och autonomi var det inte tal om, onödiga och invasiva interventioner på rutin blev standard samtidigt som kvinnorna konsekvent nekades att fatta beslut över sina egna kroppar.

År 1957 i USA blev en anomym sjuksköterska visselblåsare i tidningen Ladies home journals. Hon kände sig nödgad att skriva om den sadism hon hade fått syn på i förlossninsgrummen. Ett utdrag:

I feel compelled to write you this letter asking you to investigate the tortures that go on in modern delivery rooms. When I first started in my profession, I thought it would be wonderful to help bring new life into this world. I was and am still shocked at the manner in which a mother-to-be is rushed into the delivery room and strapped down with cuffs around her arms and legs and steel clamps over her shoulders and chest. It is common practice to take the mother right into the delivery room as soon as she is “prepared.” [This preparation would have meant shaved pubic hair and an enema.] Often she is strapped in the lithotomy position, legs in stirrups with knees pulled far apart, for as long as eight hours. On one occasion, an obstetrician informed the nurses on duty that he was going to a dinner and that they should slow up things. The young mother was taken into the delivery room and strapped down hand and foot with her legs tied together.

Tånganvändningen var skyhög på vissa ställen i USA under denna tidsperiod (upp mot 70%). I Sverige var inte tångförlossningar lika vanliga men samma barska och auktoritära syn präglade förlossningsvården även här. Om du intervjuar en kvinna som har fött barn på 1950-talet i Sverige så kommer du få höra annat än rosenskimrande historier. Idag förstår jag varför min farmor initialt var skeptisk när jag berättade att jag ville studera till barnmorska. Hon hade själv inte några goda erfarenheter. De barnmorskor hon mött hade varit väldigt barska gentemot henne på ett sätt som hade satt spår. Här ett utdrag från Maja Larssons bok Kläda blodig skjorta om en förlossning år 1957:

Det var han och flera andra i rummet. Alla var så barska, oförstående och auktoritära, det fanns ingen hänsyn, ingen ansträngde sig för att jag skulle ha det bra. Barnmorskorna tryckte på magen och doktorn drog ut henne, jag hörde att hon skrek men sedan försvann hon. De tog henne till barnsjukhuset men det var ingen som sa det till mig, hon kunde lika gärna varit död. Eftersom de klippte mig för att få ut henne sydde de både ut- och invändigt. Jag har fortfarande men av det, ändtarmen är lite slapp, men man vänjer sig.

Det finns en oändlig mängd vittnesmål om hänsynslös förlossningsvård att ta del av när du väl börjar leta. Ina May Gaskin skriver i sin bok Birth Matters om sin första förlossning som hon likställer med känslan av att ha blivit utsatt för en våldtäkt. Hon blev bunden till händer och fötter, ett klipp lades i mellangården och hennes barn drogs ut med tång. Allt mot hennes vilja. Kanske inte så konstigt att hon senare kom att bli en förgrundsgestalt för The alternative birth movement.

På Irland experimenterade man med symfysiotomi till långt in på 1900-talet. Mellan 1940- och 1980-talen utfördes detta på uppskattningsvis 1 500 kvinnor, ofta utan kvinnans samtycke och utan att läkaren informerade henne om vad ingreppet innebar. De beskrivningar som går att ta del av vittnar om tortyrliknande smärtor och livslånga men till följd av ingreppet.

Så sent som år 1981 i Jordemodern beskrivs ingreppet symfysiotomi noga med hurtiga utrop som:

Kanske vore det gamla blygdfogdsnittet värd en renässans också i västvärlden!

Vad kvinnor själva ansåg om ingreppet förekommer inte någonstans i texten.

Aktivister i LatinAmerika populariserar termen obstetriskt våld

Begreppet eller konceptet obstetriskt våld började användas av aktivister i LatinAmerika som populariserade det på 1990-talet. De ville uppmärksamma övergreppen och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna inom kontexten för det institutionaliserade och medikaliserade barnafödandet. År 2007 blev Venezuela det första landet i världen som fick en lag mot obstetriskt våld där det definieras som:

the appropriation of women´s bodies and reproductive processes by health professionals, expressed as dehumanizing treatment and/or abusive medicalization and pantheonization of natural processes, resulting in loss of autonomy and the capacity to decide freely about their own bodies and sexuality, negatively impacting women´s quality of the life”.

Sedan dess har flera länder följt i Venezuelas fotspår och stiftat lagar mot obstetriskt våld. I en artikel i The Lancet om det historiska perspektivet på obstetriskt våld så läser jag:

Activists recognise that obstetric violence is an imprecise semantic category, but argue for its value as a conceptual framework. Framing diverse violations under the umbrella of obstetric violence shifts the discourse away from individual cases and isolated medical malpractice and towards structural conditions—permitted or supported by some health-care systems—that infringe on the collective dignity and wellbeing of childbearing people.

Det är så jag själv har kommit att förstå begreppet obstetriskt våld, som ett paraplybegrepp för att sätta ljuset på ett viktigt fenomen som förekommer världen över. Men det går också att prata om icke respektfull vård, övergrepp och kränkningar i samband med barnafödande.

Men förekommer obstetriskt våld i Sverige idag på 2020-talet?

Studier visar på en skrämmande hög förekomst av obstetriskt våld i låg och mellaninkomstländer världen över. I höginkomstländer verkar det också vara vanligt förekommande men kan ta sig ett annat uttryck. Här är det mer vanligt med vård utan givet samtycke, att kanske strunta i kvinnans önskningar, inte läsa förlossningsbrevet, övertala till interventioner, ej ge fullständig information innan ingrepp och så vidare.

När jag frågar kvinnor som har fött barn så blir det iallafall ett rungande JA på frågan om det förekommer. Under de år som jag har drivit bloggen Föda med stöd och mitt instagramkonto med samma namn så har jag fått ta emot otaliga vittnesmål från kvinnor som upplever att de har blivit utsatta för obstetriskt våld eller övergrepp. En anledning till att jag själv har kommit att intressera mig alltmer för detta är alla de vittnesmål jag själv fått ta del av. För mig är det omöjligt att avfärda dessa berättelser.

Anna Annborn och Hafrun Finnbogadottir (2022) har intervjuat kvinnor med en negativ upplevelse av förlossningen i Sverige. De intervjuade kvinnorna beskriver i artikeln sina egna upplevelser av övergrepp:

The experience of abuse
Women described that they felt that they had been subjected to inhuman treatment, abuse and threats of violence. Several women described that despite screaming and saying “NO” to examinations, they had been totally disregarded and exposed to recurring abuse, especially in the form of recurrent and very painful scalp-Ph-sampling from the baby’s head. Furthermore, they described that they felt that staff had left them ”open” with large painful ruptures for several hours and without food and drink. Furthermore, they described how they felt that the midwives, against their will, forced their legs apart in order to have access for vaginal examinations. The women expressed that there were also midwives who threatened to call the doctor if they did not obey and behave as they were told to by the midwife. They described experiences of placentas being torn out and that they had been hit on the legs. The women also described that they did not feel treated with respect by their midwives and that it felt as if they tore out the child who did not need to be torn out.

Vidare från samma artikel:

They felt like prisoners in the birthing room. The pain and torment gave rise to feelings of panic and death anxiety. The informants compared the birth experience to rape.

The behaviour and treatment I was involved in outweighs rape. I have been through it twice and this was twenty-five times worse.” 

Min egen slutsats

Ja, det är tyvärr befogat att prata om obstetriskt våld. Det ska inte antas vara medvetna handlingar med avsikt att skada utan snarare en objektifiering av födande kvinnor som är godkänd av organisationen. Däremot finns det viktiga nyanser som inte riktigt ryms inom detta begrepp och det är lika viktigt att prata om. Ibland kan det vara klokt att istället prata om icke respektfull vård, övergrepp och kränkningar i samband med graviditet eller barnafödande. Eller att prata om vård utan givet samtycke.

Att lyssna på kvinnor och utgå från deras egna upplevelser av vården tror jag är en bra början för att komma vidare.

Referenser:

Goer H. Cruelty in maternity wards: fifty years later. J Perinat Educ. 2010 Summer;19(3):33-42. doi: 10.1624/105812410X514413. PMID: 21629381; PMCID: PMC2920649.

https://www.theguardian.com/lifeandstyle/2014/dec/12/symphysiotomy-irelands-brutal-alternative-to-caesareans

Castro R, Frías SM. Obstetric Violence in Mexico: Results From a 2016 National Household Survey. Violence Against Women. 2020 May;26(6-7):555-572. doi: 10.1177/1077801219836732. Epub 2019 Apr 8. PMID: 30957706.

Ansari, H; Yeravdekar, R. Respectful maternity care during childbirth in India: A systematic review and meta-analysis. Journal of Postgraduate Medicine 66(3):p 133-140, Jul–Sep 2020. | DOI: 10.4103/jpgm.JPGM_648_19

Kassa ZY, Tsegaye B, Abeje A. Disrespect and abuse of women during the process of childbirth at health facilities in sub-Saharan Africa: a systematic review and meta-analysis. BMC Int Health Hum Rights. 2020 Sep 7;20(1):23. doi: 10.1186/s12914-020-00242-y. PMID: 32894127; PMCID: PMC7487593.

Vedam, S., Stoll, K., Taiwo, T.K. et al. The Giving Voice to Mothers study: inequity and mistreatment during pregnancy and childbirth in the United States. Reprod Health 16, 77 (2019). https://doi.org/10.1186/s12978-019-0729-2

van der Pijl, M.S.G., Verhoeven, C.J.M., Verweij, R. et al. Disrespect and abuse during labour and birth amongst 12,239 women in the Netherlands: a national survey. Reprod Health 19, 160 (2022). https://doi.org/10.1186/s12978-022-01460-4

Annborn A, Finnbogadóttir HR. Obstetric violence a qualitative interview study. Midwifery. 2022 Feb;105:103212. doi: 10.1016/j.midw.2021.103212. Epub 2021 Nov 27. PMID: 34872035.

Bohren MA, Mehrtash H, Fawole B, Maung TM, Balde MD, Maya E, et al. How women are treated during facility-based childbirth in four countries: a cross-sectional study with labour observations and community-based surveys. Lancet. 2019;394(10210):1750-63.

O’Brien E, Rich M. Obstetric violence in historical perspective. Lancet. 2022 Jun 11;399(10342):2183-2185. doi: 10.1016/S0140-6736(22)01022-4. PMID: 35691313.

Maja Larsson Kläda blodig skjorta Natur och Kultur 2022


Hejdå februari jag kommer inte att sakna dig

Ja, det skulle såklart ha stått ”Hejdå VABruari jag kommer inte att sakna dig!”. För det hände fina saker i februari år 2024 också, men de var undantagen som bekräftade regeln. Tyvärr.

Ibland är tillvaron lite som en parodi på sig självt. Så var min februari i år. Barnen har varit sjuka i omgångar och jag har helt tappat räkningen på i vilken ordning och när. Det spännande är att jag har filat på en forskningsansökan samtidigt och således haft vetenskapliga artiklar strösslade på golvet, liksom inkilat mellan snor och godispapper. Jag har känt mig som den nya forskaren 2.0

En där oddsen är emot mig på något sätt.

Fast just den känslan har jag haft flera gånger i livet och vid det här laget vet jag att det inte behöver vara entydigt negativt.

Hursomhelst, att ha tonåringar i huset innebär att hitta kvarlevor av fest där man minst anar det. Koppar, fat, tomma chipspåsar, ihopknögglade godispapper och ibland: tomma påsar som det står Foodora på.

Att ha småbarn i huset innebär att hitta kvarlevor av lek där man minst anar det. Små nakna dockor av plast invirade i tejp med nya kroppsmålningar och prydligt nerlagda i skolådor. Påbörjade pärlplattor på golvet. Man behöver bara snudda vid dem för att ha att göra.

Vid sjukdom behöver det finnas någon som står tryggt och stadigt och parerar. Inte någon som försöker hinna jobba undan.

Två saker som har fått mig på bättre humör:

Nummer 1. Att läsa Andrev Waldens ”Jävla karlar”. Oj, vilken bra bok. Både sorgligt men också befriande att läsa så ärligt om så många knasigheter, framförallt så många idiotiska pappor, men skildrade med så mycket värme.

Nummer 2. Jag som kom på den alldeles lysande idén att sänka förväntningarna. På precis allt. Oj vad rik jag kände mig plötsligt. Som om jag faktiskt lever mitt drömliv. Jag bor i ett hus med sex underbara barn och en underbar man. Så trivsamt att få leva ett helt eget, unikt liv. Olikt alla andras.

Så om du går igenom en trixig period just nu, prova att göra samma sak. Läs Jävla Karlar och sänk sedan förväntningarna på precis allt.

Och glöm inte att umgås med några som du tycker om!

Med min äldsta dotter Miriam, syster Elin och syster Signe. Lisa och Maja syns inte i bild.

En sak till. Bjud ut några av dina närmaste vänner – gå på en restaurang eller ses hemma! Sänk förväntningarna också på den träffen. Magi. Jag är glad att jag såg till att den här kvällen på restaurang blev av.


Hur förändrar vi kulturen runt födande? Om ett gigantiskt moment 22

Interiör från BB Gårda

Som jag ser det finns det två stora generella problemområden när det kommer till förlossningsvård idag.

  1. Okunskap om fysiologin i födandet
  2. Kvinnors rättigheter respekteras inte i tillräckligt hög utsträckning

I det här blogginlägget kommer jag fokusera på nummer 1.

När förlossningsvård kommer på tal så påtalas ofta hur fantastisk goda medicinska resultat vi har. Låg mödradödlighet och låg spädbarnsdödlighet. Det har vi och det är bra. Men det räcker inte att kvinnor och barn överlever sina födslar, huret är minst lika viktigt. Detta eftersom födandet, hur det blev, lever kvar och sätter djupa spår.

Huret

Huret handlar om hur förlossningen går till, hur kvinnan blir behandlad och framförallt hur hon upplever den vård hon får. Barnet upplever också vården men inte explicit utan implicit och förkroppsligat, det vill säga icke-verbalt som ett minne nerlagt i kroppen. Huret grumlas bort lite för ofta. Kvinnor uppmannas att skatta sina förlossningar på en skala från 1-10 några timmar efter att de har fött. Men att integrera en förlossningsupplevelse tar tid och hos vissa blir upplevelsen mer positiv över tid, medan den hos många tenderar att bli mer negativ över tid, då när huret och känslorna kommer ikapp.

Det går inte att helt rama in en förlossningsupplevelse med en sådan skala eftersom upplevelserna är så mångfacetterade. Att någon i personalen själv kan ha en idé om vad hen anser att kvinnan borde skatta minskar trovärdigheten. För att få en bild av förlossningsupplevelsen i sin helhet behöver kvinnan få berätta sin historia för någon som lyssnar uppmärksamt utan att lägga på egna lager av tolkningar över berättelsen. Ett upplevt trauma handlar om hur det kändes, inte exakt vad som hände.

Negativa upplevelser av förlossningen

Negativa eller traumatiska upplevelser av förlossningen är associerade med allvarlig ohälsa som depression och PTSD och kan påverka amning, anknytning samt beslut om framtida graviditeter och val av födelseplats. Det finns kvinnor som efter ett trauma väljer en freebirth, det vill säga en planerad oassisterad hemfödsel. Varför känslomässiga skador inte ges samma dignitet som fysiska skador är för mig en gåta. I den pågående debatten om igångsättning på rutin i vecka 41 så upplever jag att det bildas nidbilder av olika läger, de som vill ”rädda barn” och de kvinnor som bryr sig om upplevelsen av förlossningen. Den senare gruppen framstår som bortskämd. Vad är väl en upplevelse framför ett levande barn? Men diskussionen borde inte handla om ytterligheter utan om att vissa saker kommer med ett pris och att eventuella skador måste balanseras mot risken att en individ drabbas av en mer sällsynt, osannolik men allvarlig händelse.

PTSD, det vill säga posttraumatiskt stresssyndrom kan liknas vid en känslomässig hjärnskada.

Såhär skriver Hjärnfonden om PTSD:

”De mest framträdande symtomen på PTSD är:

  • överdriven vaksamhet
  • undvikande beteende – ovilja/oförmåga att prata om traumat eller något som relaterar till det
  • återupplevande av traumat, ofta som påträngande minnen, så kallade flash-backs, eller mardrömmar
  • nedstämdhet/likgiltighet.

När man lider av PTSD kan man bli känslomässigt avskärmad, få koncentrationssvårigheter, sömnproblem, ångest, depressioner, anhedoni (avsaknad av lust), isolera sig, bli osäker på sin förmåga, tänka att världen är farlig1, bli aggressiv med mera. Man söker ofta till primärvården men sällan för PTSD, utan i stället för problem som är resultatet av PTSD såsom sömnsvårigheter, huvudvärk, problem med mage och tarm, psykologisk hjälp för depression, ångest eller missbruk.”

https://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/posttraumatiskt-stressyndrom-ptsd/

PTSD har hög samsjuklighet med depression, ångest och missbruk. Den kvinna som drabbas av PTSD till följd av en förlossning betalar ett mycket högt pris.

Upplevelsen av förlossningen är inte en liten bisak. Det är en huvudsak.

Att främja fysiologin i födandet borde vara den primära riskminiminmeringen

Att försöka undvika skador till följd av förlossningen, såväl fysiska som känslomässiga, blir därför viktigt. Ett sätt att göra det är att främja kroppens egna friska processer. Kvinnor har trots allt ett utsökt program för födandet inbyggt i sina kroppar. Det programmet tar hänsyn till både barnets och moderns behov eftersom det inte går att skilja dem åt, de bildar under graviditeten en enhet. Genom att svara an på kvinnors egna unika behov så främjas fysiologin i födandet. Problemet är att förlossningsvården aldrig byggdes utefter detta syfte utan den byggdes framförallt för att effektivisera födandet. Förlossningsvårdens utformning har hämtat inspiration från industrialismen och från hur annan sjukvård som kräver slutenvård organiseras. Problemet är att födandet i grund och botten är en frisk process. En av de mest friska processerna på denna jord. Men ingen randomiserad studie utfördes innan födandet institutionaliserades. Här gäller det att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Nämligen dessa:

  1. Modern medicin har räddat livet på många kvinnor och barn.
  2. Den teknokratiska modellen för födande har skadat många kvinnor och barn.

Att se födandet i ett annat ljus kan vara avgörande

När födandet institutionaliserades och kvinnorna plockades från hemmen till sjukhusen hände något som kan vara svårt att sätta fingret på idag. Kunskapen om det fysiologiska födandet började sakta försvinna. Idag har få, om någon, kliniskt verksam läkare närvarat vid en helt ostörd födsel på kvinnans egna villkor i hemmet. En majoritet av barnmorskorna har inte heller närvarat vid en helt kvinno- eller mammaledd födsel. Istället har vi blivit upplärda på institution och sett en viss kultur runt födande. Det är svårt att föreställa sig att saker skulle kunna vara på ett annat sätt om man aldrig har blivit exponerad för det ”andra sättet”.

Men kvinnor fungerar som andra däggdjur i födandet. Att störa och inte låta kvinnan själv leda innebär en risk. Att få ”syn” på det brukar vara avgörande.

De som har blivit exponerade för kvinnor som föder på egna villkor i hemmen får ofta en mer nyanserad bild av födande. En som är mindre svartvit. ”Vi”, jag säger vi eftersom jag är en av dem, genomgår en transformerande och ganska omfattande förändring i vår syn på kvinnor och födande.

Det finns en vetenskaplig artikel som tar upp just detta med titeln

Seeing birth in a new light: The transformational effect of exposure to
homebirth for hospital-based midwives

Jag har återskapat figuren från den vetenskapliga tidskriften och översatt den från engelska till svenska.

Författarnas kommer till denna slutsats:

”Midwives working in the publicly- funded homebirth model are in a unique position as their work environment crosses two distinct areas of practice; the institutional setting of public hospital maternity wards and the domestic setting of women’s homes. The findings of this study demonstrate that publicly-funded homebirth programs improve the acceptability of homebirth amongst midwives and suggest that exposure to homebirth encourages maternity care providers to develop a more nuanced understanding of the maternal body’s physiological processes. Significantly, the power of witnessing undisturbed birth -which is far more likely to occur in the home setting – transformed midwives’ attitudes towards birth and positively influenced their midwifery practise in both domestic and institutional settings.”

Coddington et al 2020

Normalitet kommer i en stor variation där fysiologiska födslar är lika unika som människor är unika

Poängen är att man behöver få kunskap om hemfödslar och hela variationen av ”normalitet” för att kunna bli riktigt duktig även på patologi. Det går inte att hoppa över den lektionen för då kommer man ofrånkomligen börja tolka normalvariationer som komplikationer. Det finns väldigt många exempel på det. Ett födande som stannar av tolkas ofta som värksvaghet – medan forskning och kunskap från fysiologiska födslar visar att den finns helt normala platåer vid ett friskt förlopp. Värkarna kan stanna av helt utan att något behöver vara fel. Värkmönster anpassas efter det enskilda mammabarn-paret. Det innebär att ett glest värkmönster kan vara unikt ”uttänkt” för att passa just det barnet som ska födas. Detta eftersom det kroppsegna oxytocinet passerar blod-hjärnbarriären med en finurlig feedbackmekanism där barnet och modern är i synk. På så sätt kan hela framfödandet regleras för att passa det unika barnet.

Centimeterdoktrinen, partogrammet och CTG är väl idag de främsta kännetecknen för den teknokratiska modellen för födande. En modell där kvinnans egen förkroppsligade kunskap i stort förbises medan dessa standardiserade instrument för att tolka födandet får företräde, trots dess avsaknad av evidens. Kvinnor misslyckas hela tiden med att passa in i den teknokratiska modellen.

Jag har skrivit ett inlägg om Centimeterdoktrinen som du kan läsa om du klickar på länken.

Barriär för förändring

Motståndet mot planerade hemfödslar fortsätter vara starkt trots att det nu finns god evidens som talar för att utfallen tom bli bättre för många friska kvinnor där specialiserad sjukvård finns att tillgå vid behov. Detta utgör en barriär som förhindrar att kulturen runt födande förändras. Ett slags moment 22.

När alltför få blir exponerade för hemfödslar så uteblir den transformerande effekt som själva exponeringen leder till. I förlängningen leder det till att kunskapen om det mammaledda födandet försvinner och att institutionens behov alltjämt befinner sig i centrum. Kvinnor blir tvungna att trycka ner sina unika behov i födandet och anpassa sig efter de standardiserade regler som respektive institution sätter upp.

Referenser:

Andersen LB, Melvaer LB, Videbech P, Lamont RF, Joergensen JS. Risk factors for developing post-traumatic stress disorder following childbirth: a systematic review. Acta obstetricia et gynecologica Scandinavica. 2012;91(11):1261-72.

Bell AF, Andersson E. The birth experience and women’s postnatal depression: A systematic review. Midwifery. 2016;39:112-23.

Coddington R, Catling C, Homer C. Seeing birth in a new light: The transformational effect of exposure to homebirth for hospital-based midwives. Midwifery. 2020 Sep;88:102755. doi: 10.1016/j.midw.2020.102755. Epub 2020 May 23. PMID: 32497819.

Hutton E, Reitsma A, Simioni J, Brunton G, Kaufman K. Perinatal or neonatal mortality among women who
intend at the onset of labour to give birth at home compared to women of low obstetrical risk who intend
to give birth in hospital: a systematic review and meta-analyses. EClinicalMedicine 2019. Open AccessPublished:April 05, 2020DOI:https://doi.org/10.1016/j.eclinm.2020.100319

 Hodnett ED. Pain and women’s satisfaction with the experience of childbirth: a systematic review. American journal of obstetrics and gynecology. 2002;186(5 Suppl Nature):S160-72.

Shorey S, Yang YY, Ang E. The impact of negative childbirth experience on future reproductive decisions: A quantitative systematic review. Journal of advanced nursing. 2018;74(6):1236-44.

Viirman F, Hess Engstrom A, Sjomark J, Hesselman S, Sundstrom Poromaa I, Ljungman L, et al. Negative childbirth experience in relation to mode of birth and events during labour: A mixed methods study. Eur J Obstet Gynecol Reprod Biol. 2023;282:146-54.

Viirman, F., Hesselman, S., Poromaa, I.S. et al. Overall childbirth experience: what does it mean? A comparison between an overall childbirth experience rating and the Childbirth Experience Questionnaire 2. BMC Pregnancy Childbirth 23, 176 (2023). https://doi.org/10.1186/s12884-023-05498-5

Weckend M, Davison C, Bayes S. Physiological plateaus during normal labor and birth: A scoping review of contemporary concepts and definitions. Birth. 2022 Jun;49(2):310-328. doi: 10.1111/birt.12607. Epub 2022 Jan 5. PMID: 34989012.

https://www.sbu.se/sv/publikationer/skrifter-och-faktablad/fakta-om-ptsd/


Invigning av BB Gårda i Göteborg den 27 januari

Så har Sverige fått sin första fristående barnmorskeledda enhet! På engelska och på forskarspråk kallas det för freestanding MU (midwifery unit).

För friska kvinnor med förväntat normala födslar innebär det fördelar att få föda med kända barnmorskor på en enhet där födandet ses som något i grunden friskt. Det är också billigare vård.

Autonomi, tillit och starka relationer är själva kärnan – den som behöver vara stark – för att en fristående barnmorskeledd enhet ska fungera och hålla över tid. Lucia Rocca Ihenacho, själv senior barnmorska och forskare från England samt medskapare av Midwifery Unit Network föreläste om just detta under dagen. Hon betonade följande: när en barnmorskeledd enhet börjar kompromissa med sina kärnvärden och förlorar en del av sin autonomi så är det början på slutet. Intressant!

Det finns ett starkt motstånd mot differentierad födevård i Sverige. De flesta här är av åsikten att alla födslar bör ske på en specialiserad obstetrisk enhet på sjukhus. Många argumenterar för att fysiologiska födslar och vattenfödslar gärna får vara en integrerad del av det ordinarie utbudet. Det vill säga att alla resurser ska finnas på plats medan man kan ”låtsas” som om man befinner sig på en barnmorskeledd enhet. Ända tills kvinnan ber om en epidural eller läkaren utanför blir orolig över hur det går. Då befinner man sig plötsligt på en helt vanlig förlossningsavdelning igen.

Men kärnan i ett birthcenter är de trygga relationer som barnmorskorna skapar med kvinnorna redan under graviditeten. Kulturen som barnmorskorna skapar sinsemellan och med varandra är också en viktig faktor. Så för att kunna kallas för en fristående barnmorskeledd enhet behöver den födande själv transporteras om ytterliga vårdnivå krävs. Fristående barnmorskeledda enheter innebär bättre utfall än AMU (alongside midwifery unit som ligger på sjukhus).

Kan alla barnmorskor arbeta på en fristående barnmorskeledd enhet?

Nej, inte riktigt. Jag citerar här från en översiktsartikel som handlar om implementering av barnmorskeledda enheter. De flesta har idag för lite erfarenhet och kunskap om det fysiologiska födandet för att känna sig trygga med att arbeta självständigt inom den här modellen.

”Support, training and exposure to the MU model

All studies identified that an appropriate set of knowledge, skills and training was required for midwives to work autonomously, even though midwifery regulations and background of midwives had significant differences from one context to another. Even studies located in countries where midwives worked more autonomously (England and Canada) reported a lack of confidence in physiological birth among midwives often due to a more predominant obstetric-led practice in the last decades:

“Because everyone has worked in such a high-risk environment, you become deskilled to an extent, and feel a bit apprehensive about normal birth… you know, trusting that women can have babies low risk.” Focus Group Midwife, [11], page 6

A good level of knowledge, up to date training and appropriate skills of the midwifery workforce were identified as an important facilitator to develop professionals’ confidence in the MU model and for being able to promote it and spread it.”

Batinelli, L., Thaels, E., Leister, N. et al. What are the strategies for implementing primary care models in maternity? A systematic review on midwifery units. BMC Pregnancy Childbirth 22, 123 (2022). https://doi.org/10.1186/s12884-022-04410-x

Båda bilderna från Lucia Rocca Ihenachos presentation.

Lia Brigante

Det var lyxigt att få ta del av Lucia Rocca Ihenachos, Lia Brigante och Sheena Byroms presentationer. Alla så kunniga och framstående barnmorskor! Lia Brigante representerar Europa i ICM:s styrelse (international confederation of midwives). Hon visade hur många liv som kan räddas varje år om man skalar upp den vård som ges av barnmorskor globalt.

Istället för att hamna i de två extremerna med för lite vård å ena sidan och övermedikalisering å den andra sidan så behöver vi börja kika bortom att mammor enbart ska överleva sina födslar. Vad är bra vård i samband med barnafödande? Det är inte bortskämt att få evidensbaserad förlossningsvård och möjlighet att välja vårdnivå. Friska kvinnor förtjänar också säker och respektfull förlossningsvård.

Själv höll jag ett tal om att kvinnor kan föda barn. Jag betonade vikten av att vi behöver ge kvinnor som föder friska förutsättningar – om vi vill ha fler friska födslar och fler stärkta mödrar.

En titt på BB Gårda!

De som ville blev runtvisade inne på BB Gårda. Så fint! Omsorg har lagts vid detaljer. Mjuka, dämpade färger som signalerar trygghet. Hemlikt. Jag hoppas att den här miljön kan inspirera andra förlossningskliniker runtom i Sverige.

Det känns som att ett nytt kapitel har börjat i och med öppnandet av BB Gårda. Ett som det ska bli spännande att följa.

Tusen tack till Johanna, Cita, barnmorsketeamet och alla runtomkring för en fantastisk invigning i Göteborg!

Referenser:

Batinelli, L., Thaels, E., Leister, N. et al. What are the strategies for implementing primary care models in maternity? A systematic review on midwifery units. BMC Pregnancy Childbirth 22, 123 (2022). https://doi.org/10.1186/s12884-022-04410-x

Rocca-Ihenacho L, Yuill C, McCourt C. Relationships and trust: Two key pillars of a well-functioning freestanding midwifery unit. Birth. 2021 Mar;48(1):104-113. doi: 10.1111/birt.12521. Epub 2020 Dec 11. PMID: 33314346.

Scarf VL, Rossiter C, Vedam S, Dahlen HG, Ellwood D, Forster D, et al. Maternal and perinatal outcomes by planned place of birth among women with low-risk pregnancies in high-income countries: a systematic review and meta-analysis. Midwifery. 2018;1(62):240–255.

Hollowell J, Rowe R, Townend J, Knight M, Li Y, Linsell L, et al. The birthplace in England national prospective cohort study: further analyses to enhance policy and service delivery decision-making for planned place of birth [internet]. Southampton (UK): NIHR Journals Library; 2015 [cited 2020 Dec 10]. (Health Services and Delivery Research). Available from: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK311289/ [PubMed]


Året 2023 – vad hände?

Nytt år nya möjligheter. Innan jag kastar mig in i 2024 vill jag dröja kvar lite vid föregående år. Så lätt hänt att man kastar sig mot nya mål istället för att dröja sig kvar lite vid vad man faktiskt har lyckats åstadkomma. Jag vill njuta lite av vad jag gjorde under 2023. Men min årsresumé kommer mest att handla om vad jag har åstadkommit på ett professionellt plan eftersom mitt privatliv har varit en bergochdalbana av underbart familjeliv, tonårsstrul och skenande bolånekostnader. Eftersom det är svårt att berätta om tonårsstrul utan att lämna ut någon så låter jag bli. Well, here goes.

Året började med en hätsk debatt om Yoga girls vilda graviditet. Jag var inte bekant med termen vild graviditet innan år 2023 och fann den intressant. Termen ”freebirth” var jag däremot bekant med – jag hade skrivit några inlägg här på bloggen om det. De blogginläggen gjorde att jag hamnade långt upp i de svenska sökresultaten på ordet freebirth. Själva termen freebirth är problematisk eftersom den antyder att alla som inte väljer en frifödsel föder i fångenskap. Ändå sväljer vi termen med hull och hår. Varför reagerar ingen på att motsatsen till frihet är fågenskap?

Hursomhelst så blev normen för födande så uppenbart och plågsamt synlig. Den kvinna som inte fogar sig i normen -att föda på sjukhus på sjukhusets villkor – ska exotifieras och målas ut som en halvt galen kvinna. Men ändå så spännande att hon finns! För då kan vi förfasa oss, vuxenmobba henne och klappa oss själva lite på huvudet för att vi inte är lika tokiga som hon. Brottet: hon föder ett barn. På sina egna villkor.

Ungefär så upplevde jag debatten om Rachel Bråthen aka Yogagirls vilda graviditet och stundande frifödsel. Mängder av skribenter och krönikörer fick enkelt stoff till sina krönikor. Rubriker som ”Vild graviditet kan vara din värsta idé” eller ”Föda utan barnmorska måste kallas vansinne” fyllde tidningarna. Clickbait och kvinnor som rackar ner på andra kvinnor. Att Rachel gjorde det val som var rätt för henne var det som om ingen ville förstå. För vi kvinnor är mest till för andra – eller? Och när vi föder barn ska vi rätta oss i ledet och göra som läkarvetenskapen säger åt oss. Hela debatten om Yogagirl var rejält avslöjande, ja det gjorde Rachels val så begripligt. Iallafall för mig.

Nåväl, på grund av mina egna inlägg om freebirth fick jag komma till TV4 och programmet Efter 5. Det var spännande att få vara med i en livesändning för första gången! Här med Eva Nordlund som också deltog.

Jag fick vara med på omslaget av Vårdfokus

Det blev ett fint reportage tycker jag. Media och journalister är alltid ett risktagande – därför blir jag så glad när mitt budskap tolkas och bakas in i tidningen på ett sätt jag känner mig trygg med. Kvinnor som läser mina ord ska känna sig stärkta och kompetenta. Det är vad jag vill iallafall.

Oxveckorna och digital doulautbildning på distans!

Jag och Eva höll första omgången av Föda med stöd doulautbildning på distans! Såklart är det något speciellt och härligt med att ses och träffas live. Men det är också dyrt och kräver resor fram och tillbaka. En doulautbildning på distans möjliggör för den som ammar, inte vill åka ifrån sin yngsta, bor långt borta, behöver ett billigare alternativ, för den som vill kunna vara mer flexibel osv. Det gick över förväntan bra och en helt ny kull av nya doulor utbildades – och vilket gäng!

Om du vill låta dig inspireras av de som har gått vår utbildning så kan du ladda ner guiden Doulaprenör gratis här:

Doulainspiration!

Vill du kika på doulautbildningen som vi håller i vår ska du klicka här istället:

Till Föda med stöd doulautbildning

Jag blev med en webbutik

Just det, under våren var jag föräldraledig med Nils under lejonparten av tiden. Under de dagar som jag inte sprang efter honom så satt jag och fnulade med min webbutik. Till min hjälp hade jag min bror Josef som kan allt om programmering. Vilken tur för mig! För det är mer jobb än man kan tro bakom dessa digitala versioner av butiker, digitala produkter, onlinekurser… Ord som betallösning, Klarna checkout och gränssnitt behöver läras in. Min hemlighet är att jag inte ger upp. Jag fortsätter trots att saker ibland känns oöverstigliga. Däremot är jag sämst på teknik, att bygga hemsidor och programmering. Så om jag kan få upp en webbutik kan alla det. På riktigt. Jag har iallafall slutat vara rädd för tekniken som krävs. Jag bara gör.

Tanken med att börja sälja lite billigare digitala produkter var ju att få en skalbar inkomstström som inte kräver så mycket mer efter det att produktionen är klar. För i dagsläget gör jag inga betalda samarbeten och tjänar egentligen inga pengar på själva bloggen. Den är en hävstång för mitt varumärke och en plattform där jag finns och syns. Utan den hade jag inte blivit inbjuden till poddar, TV eller fått ge ut min bok. Samtidigt kan man inte äta mat utav enbart ett varumärke så pengar behöver ju komma in någonstans. Och jag älskar att skriva och skapa! Så varför inte prova att skapa några digitala guider?

Lusten att göra kreativa saker är stor hos mig. Att räkna på ROI, return on investment, är inte min starka sida. Men på en höft behöver en guide sälja för ca 20 000 kronor för att täcka produktionskostnaden och den erfarenhet som ligger till grund för själva innehållet. Vi får se när det målet nås!

Min digitala guider hittar du här!

Underbara sommar

Under sommaren blev jag mer aktiv med att skriva brev till alla som finns med på min maillista. Jag har börjat trivas med det formatet. Japp, jag försökte ta semester i några veckor från allt som har med Föda med stöd och onlinebusiness att göra men det var svårt. Eftersom jag och Eva passade på att lägga våra onlinekurser på egen plattform strax innan semestern istället för att hyra in oss hos någon annan var det såklart en hel del jobb med själva flytten. Återigen: betallösning, produktsidor, salespage, checkoutpage…

Den som tror att det är en walk in the park att driva en onlinebusiness har helt fel.

Konjunkturen! Inflationen!

Panik när föräldraledigheten var slut och bolånekostnaderna hade ökat med 8000 i månaden. En familj med 6 hemmavarande barn är ganska känslig för när matpriser stiger uppåt, uppåt samtidigt som räntorna stiger och ja alla kostnader ökar och stiger förutom de pengar som ska komma IN.

Så. Nils fick börja på dagis. Nu skulle jag få tid att jobba mera. Trodde jag. Som vanligt. Haha.

Jodå, inskolningen gick bra även om den tog lite tid. Och jag kunde jobba en del mellan VAB-dagar, tandläkartider och annat som hopar sig i en stor familj.

Vi höll vår doulautbildning på distans igen med ett superfint gäng under hösten! Vi hade tänkt hålla en doulautbildning på plats i Uppsala också med den valde vi att ställa in eftersom det behöver vara en grupp på åtminstone 8-10 personer om det ska löna sig. Under hösten verkar många doulautbildningar ha haft lite svårt att få deltagare till sina utbildningar på plats. Kanske är det en kostnad som en del väljer att dra in på såhär i lite kärvare tider?

Debatten om Yoga Girls freebirth nådde sin kulmen i SVD:s podd

Med SVD:s podd Blenda fick debatten iallafall ett värdigt avslut. Journalisten Julia Wireaus intervjuade mig under sommaren och jag är glad att att just hon var reporter till den dokumentärserien. För även om producenten valde att lägga på ljudeffekter som hämtade ur en skräckfilm när Rachels son föddes fram med navelsträngen runt halsen så räddades det hela upp av hennes insats. Och av Rachel som så ärligt, mjukt och fint berättade om sin resa.

Barnmorskekonferens i Karlstad

Vi var ett gäng barnmorskor som åkte bil från Uppsala till Karlstad. Så roligt att mingla runt bland andra barnmorskor från hela landet och lyssna på föreläsningar. Även om jag blev rejält nerslagen av den statistik som presenterades för oss. 28 % av alla födslar sätts igång idag. Som om 28 % av alla födande behöver sättas igång? Vad är det för skenande utveckling där vi verkar ha tappat bort sunt förnuft? En igångsättning är oftast inte the easy way out. Tvärtom. Att imitera den spontana födseln blir inte lika träffsäkert som den spontana födseln. Det är tur att igångsättning finns som metod och att man kan göra det när nöden så kräver. Men om man tror att ett frikostigt användande av igångsättning inte leder till ökade komplikationer så är man ute och cyklar. Alternativt har fått hybris.

Med författare Maja Larsson som talade på konferensen

Jag skrev några blogginlägg under året som jag är särskilt stolt över.

  • Den teknokratiska modellen för födande
  • Vem är expert på det fysiologiska födandet?
  • Maktdynamiken och hierarkin inom förlossningsvården

The Positive Birth Calendar 2023

Under oktober och november arbetade jag med årets omgång av The Positive Birth Calendar! Så många tankeväckande och fina inlägg. Jag älskar kalendern och älskar att jag har skapat det forumet för inlägg om födande. Om du inte ännu har läst årets inlägg så har du en guldgruva att gräva ur.

Här finns alla inlägg med det senaste först: The Positive Birth Calendar 2023

Men i år blir det tyvärr ingen kalender. Av krassa ekonomiska skäl. För mig är det en månads obetalt heltidsjobb. Däremot vet jag att kalendern kommer komma tillbaka ett annat år! Men eftersom min tid inte är oändlig så MÅSTE jag börja prioritera.

Under december 2023 prioriterade jag att skriva på en forskningsplan. Den är inte helt klar ännu men jag har filat på syfte och frågeställningar. Och det var oväntat jätteroligt. Jag har djupdykt i artiklar om obstetriskt våld och respektfull vård och vi får se vad det blir av det hela.

Jag har två andra hemliga skrivprojekt på gång som jag inte vill berätta så mycket mer om eftersom det drar energi och laddning ur projekten.

Mina barn och min familj är iallafall det finaste som finns. På julafton fick jag en bild av dem allihopa samlade. Enda gången på hela året som jag lyckas med det konststycket!

Med det stänger jag mitt eget 2023 och ser fram emot ett eget 2024.


Bok: Revolution i BB-fabriken

Ibland slår frustrationen och otåligheten till med full kraft. Hallå! Vi har en förlossningsvård som konverterar friska processer till patologiska på löpande band. Sen skylls allt på kvinnan. Det är hon som är för tjock, har bakat ett för stort barn, är värksvag (hur många gånger upprepas ordet värksvag i Sverige varje dag?), är för gammal, har varit gravid för länge, har ett för stramt perinueum, det är hon som får etiketten förlossningsrädd när hennes egna kunskaper och rättigheter i födandet inte respekteras.

Ödmjukhet och självreflektion är inte förlossningsvårdens starkaste sida. Det paradigm vi rör oss inom skulle kunna kallas kvinnan själv är roten till alla problem. Vi har glömt bort att födandet är en hormonell process som gynnas av vissa faktorer och missgynnas av andra. Istället behandlar vi födandet som vore det en mekanisk process där barnet, cervix och bäcken i ohelig allians och på orimligt vis försöker trotsa fysikens lagar.

Att barnet, cervix och bäcken alla tillhör en kropp vars hjärna reagerar på sin omgivning på ett fullkomligt adekvat och rimligt sätt – det bekommer oss inte.

Eller jo, vi är några som har förstått var och framförallt varför det skaver.

Kristina Turner och Maria Bengtsson har skrivit boken Revolution i BB-fabriken

Revolution i BB-fabriken är allmänbildning för dig som vill förstå den polariserade debatten om förlossningsvården. Varför den inte tystnar och varför det skriks högt i olika läger. Maria och Kristina har gjort en grundlig genomgång av de systemfel som dagens förlossningsvård bygger på.

Patriarkala strukturer ligger till grund för förlossningsvårdens utformning och vi är alla delaktiga i dem så länge vi inte är medvetna om dem- förlossningsläkare, barnmorskor, journalister och även du som föder. Det är dessa systemfel, som gör att kvinnor känner sig maktlösa över sina kroppar, som vi vill blottlägga.

Ingen annan i Sverige skriver så insiktsfullt och initierat om interventionskaskaden, om Stockholmssyndromet i förlossningsvården och om de mekanismer som gör att samhället fortsätter upprätthålla ett system där kvinnors egna röster och behov i stort ignoreras.

Om du är minsta nyfiken på förlossningsvården eller på debatten om densamma så ska du läsa den här boken! Det är en svensk och helt egen variant av Milli Hills ”Give birth like a feminist”.

För att kunna se på födandet ur ett feministiskt perspektiv behöver vi lyfta att den kvinnliga biologin, inklusive hormonutsöndringen, faktiskt fungerar på ett liknande sätt som för många andra däggdjur. Gravida kvinnor har rätt att behandlas minst lika bra som hästar, kor, och grisar när de föder. En feministisk förlossningsvård kan inte utformas för att friska gravida ska ta sig igenom systemet så effektivt som möjligt eftersom det reducerar kvinnor till en produkt med patologiska karakteristika. Det avhumaniserar en i grunden djupt emotionellt, psykiskt och spirituellt transformerande process.

Revolution i BB-fabriken av Maria Bengtsson och Kristina Turner, Domeratzky förlag