Centimeterdoktrinen – om öppningsgrad i antal centimeter under vaginala förlossningar

Lämna en kommentar
Poddavsnitt om Centimeterdoktrinen

För tre år sedan skrev jag ett blogginlägg om centimeterdoktrinen här på Föda med stöd. Jag minns att jag vägde mina ord på guldvåg och verkligen bemödade mig om att föra ett rationellt resonemang om det orimliga i att utgå från exakt antal centimeter när vi mäter öppningsgrad under vaginala förlossningar. Jag tänkte i min enfald att blogginlägget skulle få något slags genomslag. Vad fel jag hade! Även om jag tror och vet att några som redan var inne på samma spår som jag fick ord på något de känt och upplevt i praktiken men ännu inte förmått formulera. Men något mer genomgripande genomslag blev det inte. Tvärtom. Centimeterdoktrinen är högst aktuell och väldigt genomgripande i vår förlossningsvård även år 2026. Några enkla googlesökningar på nätet bekräftar detta:

Här information från Region Stockholm:

”Den aktiva fasen startar när du som förstagångsföderska är öppen minst 5 cm, och du som omföderska är öppen minst 6–8 cm. Målet med den här fasen är att barnet ska sjunka ner med sitt huvud eller säte (vid planerad sätesfödsel) mot bäckenbotten.”

Här information från 1177

”När får jag stanna?

På förlossningsavdelningen undersöker barnmorskan hur mycket livmodertappen har öppnat sig. Man brukar oftast få stanna om den har öppnat sig mer än tre till fyra centimeter.

Man kan behöva åka hem igen om barnmorskan bedömer att det är ett tag kvar innan barnet ska komma. Det är vanligt.”

Här är fler frågor som google föreslår att jag kan ställa (som verkar ha ställts tidigare):

Hur många cm krävs för att föda?

Hur många centimeter ska man vara öppen för att föda?

Hur många cm öppen krävs för att få stanna?

Hur lång tid tar det i snitt att öppna sig från 2 till 10 cm?

Hur många cm öppen för epidural?

Min tydliga uppmaning är: sluta ange öppningsgrad i exakt antal centimeter under en vaginal förlossning

Så jag känner ett behov av att förtydliga mitt budskap. Jag anser att det är oetiskt att fortsätta ange exakt antal centimeter i öppningsgrad under en vaginal förlossning. Vi bör sluta fortsätta behandla öppningsgrad i centimeter under förlossningen som om det vore ett exakt och tillförlitligt mått. Vi uppskattar grovt, vi mäter inte i exakt antal centimeter. Till det behövs nämligen en linjal. När den grova uppskattningen utmynnar i ett exakt tal blir den en etikett som vi klistrar på födande kvinnor. Vi bör sluta organisera vård och forskning utifrån siffror som ser exakta ut men som i själva verket inte speglar verkligheten på ett bra sätt.

Jag kallar detta för Centimeterdoktrinen eftersom ordet doktrin beskriver hur det här centimetertänket fungerar i praktiken. Det handlar inte om en enskild mätning här och där utan om ett helt tankesystem och sätt att förstå födandet som tas för givet och som får styra beslut på ett sätt som kan få stora konsekvenser för kvinnor.

Frågan ”hur många centimeter öppet?” ställs nästan reflexmässigt, och svaret får en auktoritet som ofta överordnas både kvinnans egen upplevelse och annan relevant klinisk information. Det är inte bara ett mått bland andra utan det blir lätt en tolkningsram för hela situationen. Säg den födelseberättelse som inte innehåller referensen ”antal centimeter öppet”.

När något får den här rollen slutar det vara ett hjälpmedel bland andra och blir istället en norm. En norm som säger vilken kvinna som räknas som att vara ”i aktiv förlossning”, vad som räknas som progress under förlossningen och vad som räknas som avvikelse. Och det är just därför ordet doktrin är relevant. Det handlar om att mätningen i sig får vara med och definiera verkligheten. I praktiken innebär det att beslut fattas på grundval av något som varken är särskilt tillförlitligt eller särskilt informativt. 

Kvinnor öppnar sig olika mycket och i olika takt

Mätmetoden i sig har alltså låg tillförlitlighet. Men nästa inbyggda fel är tron om att alla kvinnor öppnar sig från 1-10 centimeter. Varför tror vi det? Vi vet ju att så inte är fallet. Kvinnor öppnar sig olika mycket och i olika takt. Någon öppnar sig till åtta centimeter, en annan till tolv, en tredje till nio. Cervix är en portal som barnet ska passera och hur mycket den behöver öppna sig beror på vad som ska passera. Barn är olika stora och bjuder sig lite olika. De roterar olika. Kvinnor är också olika stora.

Det betyder att fyra centimeter inte innebär samma sak för alla kvinnor. I praktiken betyder 4 cm olika saker för alla kvinnor. Det kan vara början, slutet eller mitten. Och det finns hur många berättelser som helst som kan illustrera detta. 

Vill du ha hela min analys och förslag på vad vi kanske kan göra istället för att räkna antalet centimeter under den vaginala förlossningen?

Lyssna på mitt poddavsnitt om Centimeterdoktrinen


Obstetriskt våld i Sverige

Lämna en kommentar

Jag har tidigare skrivit flera blogginlägg om obstetriskt våld. Om vad det är för något, hur man kan tänka om själva begreppet, varför det är ett begrepp som väcker så mycket känslor. Och så vidare.

I just det här inlägget tänker jag inte gå djupare in i diskussionen om själva begreppet utan kommer konsekvent att använda mig av ordet obstetriskt våld. Om du vill läsa mina andra inlägg om obstetriskt våld så hittar du länkar till dem i slutet av det här inlägget.

Finns obstetriskt våld i Sverige?

Ja. Det är ett könsrelaterat våld mot kvinnor som förekommer världen över men som tar sig olika uttryck. I ett höginkomstland som Sverige verkar vård utan givet samtycke under förlossningen vara den vanligaste formen av obstetriskt våld. Tidigare i höstas höll Svenska barnmorskeförbundet, SBF Sveriges förening för obstetriker och gynekologer samt föreningen Birth Rights Sweden ett gemensamt webbinarium om obstetriskt våld. Det var första gången jag själv kände att ämnet lyftes till en annan nivå, en som gör själva företeelsen rättvisa.

Jag tänker i det här inlägget nämna två viktiga studier som har gjorts i Sverige. Den första är den här:

Häggsgård C, Rubertsson C, Teleman P, Edqvist M. Informed consent to midwifery practices and interventions during the second stage of labor-An observational study within the Oneplus trial. PLoS One. 2024 Jun 12;19(6):e0304418. doi: 10.1371/journal.pone.0304418. PMID: 38865296; PMCID: PMC11168622.

2849 kvinnor som födde barn på fem olika förlossningsavdelningar i Sverige mellan år 2018-2020 svarade på en enkät med frågor om informerat samtycke. Frågorna gällde samtycke vid användning av varma kompresser mot mellangården, manuellt perinealskydd, vaginalundersökningar, perinealmassage, levatortryck (fingrar i vagina som pressar), intermittent kateterisering av urinblåsan, obstetrisk press ( att trycka på barnet i livmodern) samt klipp.

Informerat samtycke rapporterades ha givits av mindre än en av fem kvinnor. Det var förknippat med känslor av att vara säker, stark och att ha kontroll. Informerat samtycke var vidare associerat med mindre obehag och smärta från interventioner samt med mindre obehag och smärta från interventioner som involverade fysisk penetrering av underlivet.

Att färre än fem en av fem kvinnor fick ge sitt samtycke till interventioner under förlossningen är anmärkningsvärt. Särskilt när vård enligt patientlagen inte får ges utan kvinnans informerade samtycke.

Det skvallrar om en kultur av *paternalism där man anser sig veta bättre än kvinnan själv – samt anser sig ha rätt att ta beslut åt kvinnan. Helt enkelt en uttalad maktobalans. Med stor sannolikhet i all välmening, men ändå.

Den andra studien jag vill nämna är en som ännu inte är publicerad. Det är endast preliminära resultat från The Birth Experience study i Sverige. 15 forskargrupper världen över undersöker nu förekomsten av obstetriskt våld och i Sverige var det 18148 personer som fullföljde enkäten! Det är barnmorskorna och forskarna Frida Viirman, Hanna Ulfsdottir och Malin Edqvist som gör detta arbete i Sverige.
Sammanfattningsvis var det 31 % av föderskorna i Sverige som upplevde någon form av kränkande behandling under födandet 2019 – 2024 och 7 % upplevde bristande respekt.

Om obstetriskt våld i Sverige med Lisa-Marie Larisch

Du som vill förstå och veta mer om obstetriskt våld ska lyssna på det här poddavsnittet med Lisa-Marie Larisch. Lisa-Marie är disputerad folkhälsovetare och sitter i styrelsen för Birth Rights Sweden. Hon kom och gästade min podd Värkstark och vi pratade om alla kvinnors rätt till trygg, informerad och respektfull vård. Vi pratar om obstetriskt våld både i Sverige och i världen.

Lisa-Marie Larisch och Märta Cullhed Engblom

Lisa-Marie delar med sig av sin akademiska kunskap om vad obstetriskt våld är, vilka underkategorier man kan dela upp våldet i,  förekomsten i Sverige – och vad som skulle kunna göras för att motverka obstetriskt våld.

Du får genom detta samtal även en inblick i organisationen Birth Rights Swedens viktiga arbete för födande.

Lyssna här:

*Paternalism betyder att en auktoritet begränsar en annan persons frihet eller autonomi i syfte att främja dennes bästa. Det innebär att man agerar som en ”förmyndare” och fattar beslut för någon annan, trots att personen kan ha andra önskemål.


Föda fysiologiskt i en teknokratisk modell

Lämna en kommentar

Reklam för min egen kurs

Jag har skapat minikursen Föda fysiologiskt i en teknokratisk modell. Den finns som en ljudkurs, det vill säga, du kan lyssna på den när du går på promenad eller diskar.

Du hittar kursen här.

Jag kände att det saknades en kurs för den som vill föda fysiologiskt, det vill säga så ostört som möjligt och av egna krafter, men som inte har råd med en hemförlossning eller som av andra skäl behöver föda på sjukhus. Vad är det som gör att det kan vara så svårt att få uppleva en sådan födsel just på sjukhuset? Trots god vilja och en intention. Beror det på att kroppen inte kan? Eller beror det på något annat?

Att medvetet förbereda sig inför förlossningen är generellt väldigt bra anser jag. Kroppen och sinnet förbereder sig ju omedvetet och den förberedelsen är ofta väldigt färgad av den dominanta kulturens hållning. Den finns där som ett grundvatten i oss. Att göra sig medveten om vad som har format den egna synen på födande kan vara hjälpsamt.

Men, det finns ett stort men.

Vi pratar alldeles för sällan om själva vårdmodellens inverkan på födandet

Det blir lätt ett ensidigt fokus på andning, avslappning, att intellektuellt förstå hur födandet går till, födandets fysiologi, tekniker för avspänning, att teama ihop sig, minska på rädslor osv. Allt det där kan vara, och är ofta, väldigt hjälpsamt och bra. Men om vi ensidigt fokuserar på den egna hanteringen av födandet och glömmer att diskutera vårdmodellen som vi föder i. Ja, då ignorerar vi en stor elefant i rummet. För det är trots allt vårdmodellen som kommer ha störst effekt på upplevelsen och födandet i sig.

Vilken kontext du föder i.

Får du rätt kontext att föda i kommer dina instinkter i födandet att ta över och du kommer att föda ditt barn. Oavsett om du har tränat på att hantera värkar. För du kan redan föda barn. De kvinnor som föder hemma och får positiva upplevelser är inte några särskilda varelser med hög smärttröskel och en alternativ tro på högre makter. De får bara föda i en annan fölningsbox. En bättre sådan.

En teknokratisk, humanistisk och en holistisk modell för födandet

På sociala medier kan man nu hamna i filterbubblor där systemet och förlossninsgvården diskuteras. Men ännu har ingen brutit ner vilka principer, ja vilka grundstenar som förlossningsvården vilar på.

Varför framstår hembarnmorskor för många som alternativa och flummiga?

Varför börjar vi rekommendera igångsättning tidigare och tidigare?

Varför verkar det finnas så motstridiga perspektiv på födande och framförallt på säkerheten i födandet?

Varför går debatten i stå?

Och framförallt, vad kan man göra om man vill föda fysiologiskt på sjukhuset?

I min nya kurs hittar du svaren på dessa frågor. Jag bryter ner de olika modellerna för födandet och du kan då få riktiga Aha, nu fattar jag varför… fill in the blank.

Jag har tagit del av Robbie Davies Floyds forskning och läst boken Birth as an american rite of passage, en bok som har inspirerat och hjälpt mig att komma på hur jag skulle forma kursen.

Jag har försökt förenkla så mycket som möjligt och försökt vara så ärlig som möjligt. För jag tycker att födande kvinnor förtjänar uppriktighet och ärlighet vid sidan av respekt och ett kärleksfullt stöd. De går hand i hand med varann.

Kursen ingår i mitt medlemskap som du kan läsa mer om här.

I det här poddavsnittet får du ett litet provsmak av kursen:

Föda fysiologiskt i en teknokratisk modell


Jag var inte först!

Lämna en kommentar

Min guide till rutiner i förlossningsvården har blivit en succé. Den har nu laddats ner långt över 1000 gånger & den finns med på Birth Rights Swedens hemsida samt i Asabeas och Opokuas bok Föda, bland annat. Och jag förstår varför. Förlossningsvårdens rutiner har varit höljda i dunkel för dem de berör mest: kvinnorna. De flesta standardiserade rutiner är inte evidensbaserade, det vill säga man har inte sett i vetenskapliga studier att de förbättrar utfallen för mor och barn. Men de fyller en hel massa andra funktioner.

Jag är själv kritisk till att så många standardprocedurer utförs på födande kvinnor utan att de får information i god tid innan – och en reell möjlighet att tacka nej. Detta eftersom rutiner inte är neutrala utan kan störa en mycket känslig process.

Nåväl, det var inte om detta jag skulle skriva. Om du vill fördjupa dig i min uppdaterade guide till rutiner så kan du ladda ner den här.

Fokus på rutiner i förlossningsvården

Min guide har ett fokus på rutiner som utförs under förlossningar. Och det vore ju klädsamt för mitt ego att tänka att jag var först ut med att ge blivande föräldrar denna information. När det gäller saker som specifikt rör kvinnor finns det en särskild tendens i samhället att lyfta upp en person som den enda, eller den kvinna som var först. Vi har kollektivt minne som guldfiskar och jag är lika skyldig som alla andra.

Om du tror att du var först ingår du med stor sannolikhet i en tradition av bortglömda kvinnors (livs)verk.

För föreningen Föda hemma gav ut den här redan år 1985. Barnmorskan Kirsten Nisted skickade den till mig. Så fin! Rubriken till det första stycket lyder: ”Rutinmässigt handlande eller individuell lyhördhet.”

Så min egen guide till rutiner ingår i en tradition. Det sorgliga är att inte mycket har hänt sedan 1985. Denna fina skrift gavs ut för 40 år sedan. Men förlossningsvården är fortfarande packad med icke evidensbaserade rutiner som kvinnor lydigt går med på. Det finns kulturella variationer – i Huddiksvall klipper man till exempel många fler kvinnor än på andra ställen. I Gävle får man fortfarande inte äta fast föda under förlossningen, även om mor och barn mår bra. Rätta mig om jag har fel! Och CTG är en helig ko som inte verkar få röras någonstans. Kvinnor har fortfarande väldigt lite att säga till om.

Vi får se hur guiden ser ut om 40 år. Behövs den då? Och vilka rutiner tror du kan ha tillkommit?

Ladda ner guiden här!


Våren 2025 var full av Växtkraft

Lämna en kommentar

Just idag är det svårt att föreställa sig snöstorm och trafikvarning på radion. Men så var det i februari när jag höll min releasefest för podden Värkstark. Jag som hade fixat och fixat, skulle ingen kunna komma nu? Så det blev det ju inte. Folk kom med snöflingor i håret och igenimmade glasögon och det blev en fantastiskt rolig fest som jag aldrig kommer glömma.

Ett hus har ju begränsat med utrymme men podden själv har inte det. Just det som är så häftigt med vår onlinevärld – att det inte finns något tak som begränsar. Jag älskar att producera podd! Få saker slår det faktiskt. Formatet är långt, många lyssnar på en podd i timmar. Och hur ofta får man den möjligheten – att finnas i någons öron i kanske en hel timme? Podd är det mest relationsskapande sociala medier-formatet. Men det tar också otroligt mycket tid och energi i anspråk att producera.

Själva intervjuerna älskar jag. Det är en ynnest att få bjuda hem gäster till min egen studio härhemma. Samtalen blir bättre än om de sker via zoom upplever jag. Dessutom vill jag träffas.

Ny fåtölj till min poddstudio

Men när jag insåg hur mycket tid klippning och redigering av podd faktiskt tar fick jag lite ont i magen. Jag förstår ju att de stora poddjättarna lejer ut klippning och redigering av podd men det är inte min cup of tea. Friheten det ger att både kunna och att faktiskt redigera själv, samt slippa göra generisk reklam för andras produkter, gör att jag får en annan kontroll över själva slutprodukten.

Mitt sätt att finansiera podden är via mitt medlemskap: Värkstark medlemskap. Det lanserade jag den 1 maj i år och jag hade som mål att få in 30 founding members på en månad. Det gick över förväntan bra – jag fick in 55 medlemmar! Och inte vilka medlemmar som helst, utan ett _HELT_ fantastiskt gäng. Medlemskapet kommer bli själva navet i min verksamhet från och med nu, det är här jag lägger ner själ och hjärta, det vill säga min energi. Podden och medlemskapet som ju går ihop med varandra där det ena inte kan fungera utan det andra.

Vi hade vår första liveträff online i början av juni, yes jag var nervös, men det var SÅ mäktigt. Det kändes mycket bättre än jag vågat hoppas på, och med risk för att låta lite cringe nu – men jag älskar den väg jag slagit in på. Att få möjlighet att bygga relation och växa ihop med andra, det är där jag trivs som bäst.

Min äldsta son tog studenten

Vår älskade son David tog studenten. Det är en sådan lycka och stolthet att få fira när barnen når viktiga milstolpar i livet. Även om det innebär mycket jobb. Jag bakade pajer och fryste in glasstårtor tills det kändes som om det stod paj och tårta i pannan på mig. Framförhållning är ju det som gäller i en storfamilj – om inte allt ska bli totalt kaos.

Lite kaos blir det alltid ändå.

Lycka!

Workshop med forskargruppen Rewrite Birth

Slutknorren på den här vårterminen blev workshopen Rewrite Birth på Siggesta gård som ligger på Värmdö. Under två dagar samlades forskargruppen med samma namn för att tillsammans utveckla en stödjande insats för kvinnor som bär på posttraumatisk stress efter en svår förlossningsupplevelse. Vi var barnmorskor, läkare, forskare, psykologer och kvinnor med egen erfarenhet på plats. Målet var att teama ihop sig och mejsla fram den behandling som ska testas i en randomiserad kontrollerad studie. Två helt underbara dagar! Jag kom hem alldeles påfylld och inspirerad.

Mäktigt var ordet och känslan även här. När många som bryr sig om samma sak men som har lite olika infallsvinklar går ihop och gör gemensam sak – ja då händer något.

På promenad innan workshop

Nu lite semester

Ikväll åker jag, Stefan och Nils till släktens sommarhus i Östhammar. Hanna och Martin är redan på plats med sin farmor och bonusfarfar. Vi ska fira traditionsenlig midsommar med jordgubbstårta, sill och nykokt färskpotatis. Vi ska bara packa ihop oss, städa ur bilden och handla först…

Juni är en av mina favoritmånader även om den har kapats av för mycket jobb. Slutet av maj- juni har ju blivit en riktigt hetsig tid, kanske framförallt för småbarnsfamiljer där alla barnens skolavslutningar krockar med alla wrap it up – planer på jobbet.

Nåväl, min väska är tung och fullpackad med böcker. Jag ser fram emot semester.

”Mina” rosor


Värkstark medlemskap

Välkommen till Värkstark medlemskap – en plats för fördjupning, samtal och gemenskap

Lämna en kommentar

Reklam för Värkstark medlemskap

Från och med idag, den 1 maj, öppnar jag dörrarna till Värkstark medlemskap – och det känns såå rätt. Det här blir ett sammanhang och community för dig som uppskattar podden och som vill ha MER. Med unika bonusavsnitt av Värkstark & liveträffar online fördjupas din förståelse för födandets komplexitet. Du får även möjlighet att bygga relation över tid med andra som vill åt samma håll som du.

Medlemskapet har podden Värkstark som sitt nav, men tar det hela ett steg längre. Det här blir en möjlighet för dig att inte enbart lyssna på själva podden, utan att också delta, påverka och fortsätta samtalet tillsammans med andra som bär på samma längtan: att förändra den kultur som omgärdar födandet idag. Tillsammans kan vi få syn på det vatten vi simmar i – och kultivera en ny tillit och tilltro till kvinnor i födandet. Relationer är hela grejen, även för oss som vill vara med och värna fysiologin samtidigt som vi förändrar synen på födande kvinnor.

Vad innebär medlemskapet?

Som medlem får du:

  • Tillgång till ett nytt bonusavsnitt varje månad, där jag fördjupar teman från podden eller lyfter ämnen som inte får plats i det öppna flödet.
  • Inbjudan till en månatlig liveträff online, där vi möts för samtal och reflektion under avspända former. Som medlem har du möjlighet att påverka vilka ämnen som tas upp.
  • Något extra då och då som bonus, det kan vara en föreläsning, Q and A eller inbjudan till träffar IRL.

Medlemskapet kostar 145 kr/månad eller 133 kr/månad vid årsbetalning. Det går också att enbart prenumerera på bonuspodden för 133 kr/månad utan att få tillgång till övriga delar.

Vad innebär det att bli founding member?

Under hela maj månad har du möjlighet att bli en founding member av Värkstark medlemskap och du har då en unik chans att låsa in det låga introduktionspriset för alltid. I juni höjs avgiften för nya medlemmar till 175 kr/månad. Om du väljer att bli founding member behåller du ditt låga pris för alltid.

Varför ett medlemskap?

För att jag vill bygga ett community runt podden och de frågor som tas upp i den. I tider av AI, Chat-GPT och korta klipp på sociala medier som också fjärmar oss från varandra vill jag använda Värkstark medlemskap som en möjlighet att bygga varaktiga relationer över tid. Där saker inte behöver gå så fort. Där vi får mötas och diskutera utan att allt behöver reduceras till förenklade budskap. Jag vill också erbjuda dig kunskap i ett format som är enkelt att både konsumera och ta till sig – via podcast – och samtidigt en reell möjlighet att knyta nya relationsband via träffar online (och i förlängningen även IRL).

Vem är medlemskapet till för?

Medlemskapet är för dig som uppskattar podden Värkstark och vill fortsätta undersöka det som jag berör i podden – men i en något långsammare takt och i ett sammanhang där flera får plats.

  • Du kanske vill fördjupa din förståelse för de strukturer, normer och berättelser som påverkar hur födandet organiseras och upplevs idag
  • Du kanske saknar ett sammanhang där det går att tänka om allt detta ihop med andra
  • Eller så vill du bara fortsätta lyssna, men på ett sätt som också ger möjlighet till återkoppling

Medlemskapet kommer bli mitt nya vardagsrum, och jag skulle bli så glad om du vill komma och hänga med mig där!

Här kan du läsa mer och bli medlem

Foto: Elisabeth Jubelin


Ingrid Rieser och Märta Cullhed Engblom i Värkstark

Kontrollkultur eller omsorgskultur? Att hantera det osäkra med Ingrid Rieser

Lämna en kommentar

I det här avsnittet av Värkstark reder jag och Ingrid Rieser ut skillnaden mellan en kontrollkultur och en omsorgskultur. Vi vill i stora drag redogöra för några avgörande skillnader dem emellan.

Ingrid Rieser och märta Cullhed Engblom i podden Värkstark

Ingrid Rieser driver själv en uppskattad podd: Forest of thought. Hennes podd handlar om den ekologi av ideér som vi alla lever i. En ständigt närvarande fråga är varför vi människor har en så destruktiv relation till naturen – där vi alltid försöker kontrollera i stället för att ha vördnad och omsorg om det levande. När Ingrid själv blev gravid insåg hon att försöken att kontrollera det okontrollerbara i högsta grad gällde även inom förlossningsvården. 

Istället för att försöka stärka vår förmåga att hantera det osäkra och ovetbara så söker vi ännu mer kontroll. Och paradoxalt nog – när vi försöker hantera vår ängslan genom mer kontroll blir konsekvensen oftast ännu mer rädsla. I poddavsnittet samtalar vi om hur Vetenskapen med stort V kan användas för att möjliggöra kontroll. Detta eftersom utkiksposten påverkar vad forskaren ser: en forskares antaganden, värderingar och underliggande världsförståelse påverkar vad som studeras och hur det studeras. Vetenskapen är inte oberoende utan befinner sig i en ekonomisk, kulturell och politisk kontext.

Betyder det att allt är relativt i en enda postmodern röra? Nej. Det betyder att världen ofta är mer komplex än vad man kan härledas att tro vid en första anblick. De glasögon du bär när du synar världen påverkar. Och den vetenskap som hålls högt inom dagens förlossningsvård fokuserar främst på det som enkelt går att mäta. Filosofen Jonna Bornemark skrev om det fenomenet i boken ”Det omätbaras renässans”. I den världssyn som sätter Vetenskapen med stort V över allt annat underskattas ofta kroppslig erfarenhet, omdömeskraft och intuition. Kvaliteér som är synnerligen svåra att mäta men otroligt viktiga under tex en födsel.

Hur kan kroppslig erfarenhet, omdömeskraft och intuition få sin rättmätiga plats i dagens samhälle där ”evidensbaserad” har blivit en pinne vi slår varandra i huvudet med?

Vem känner egentligen leran bäst – keramikern eller geologen? Vem är expert på födandet – kvinnan som föder eller den som har teoretisk kunskap om födande?

Lyssna på vårt samtal här:


Ingrid Rieser och hennes podd Forest of thought hittar du på
https://forestofthought.com/  eller https://www.ingridmrieser.com/


PTSD, depression, förlossningsrädsla, ReWrite Birth

Om, förlossningsrädsla, PTSD och ReWrite Birth med Elin Ternström

Lämna en kommentar

Jag erkänner, det har inte varit helt enkelt att få allt på plats nu när min nya podd Värkstark finns! Från och med nu kommer podden bli mitt huvudfokus. Hemsida, instagram och blogg finns kvar givetvis, men podden kommer vara navet som resten snurrar runt. Det känns superbra. Att spela in och redigera podd tar tid, och om det ska bli bra (klart det ska) så måste annat växla ner för att podden ska kunna växla upp.

Jag har redan haft en långväga poddgäst här, barnmorskan Viveca Crafoord. Det var så mysigt och vi hann spela in två hela avsnitt av podden. Och Ingrid Rieser som själv driver podden Forest of Thought har också varit gäst här hemma! Ett mycket intressant samtal om skillnaden mellan en kontrollkultur och en omsorgskultur. Jag är igång alltså, på alla sätt. I maj kommer du som vill även kunna bli en del av Värkstark. Vad? Jo, jag planerar för att öppna upp ett Värkstark medlemskap där du som vill ha ännu mer av podden ska kunna få just det. Jag kommer berätta mera snart.

Ett nytt avsnitt av Värkstark finns att lyssna på

Två trygga hemfödslar som följs av en traumatisk sjukhusförlossning är inte den vanliga berättelsen. Det brukar snarare vara en negativ upplevelse på sjukhus som följs av en bättre upplevelse i hemmet. I det här avsnittet samtalar jag med Elin Ternström som är barnmorska och en av forskarna bakom projektet Rewrite Birth. Ett projekt som syftar till att ta fram vetenskapligt prövade insatser för att stödja de kvinnor som drabbas av förlossningstrauma. Vi pratar om Elins egen resa – från två stärkande hemfödslar till en tredje födsel som blev något helt annat – och om PTSD, förlossningsrädsla och vikten av att ”fånga upp” och bekräfta de kvinnor som drabbas. Idag faller många som mår dåligt mellan stolarna efter förlossningen. Kanske finns det även en del posttraumatisk stress hos de kvinnor som får diagnosen depression post partum? Vilken behandling blir bäst för dem?


Såhär beskrivs projektet ReWrite Birth på Mittuniversitets hemsida:


”Ungefär var femte person som fött barn visar symptom på posttraumatisk stress och 3–6 procent utvecklar posttraumatiskt stressyndrom. I Socialstyrelsens nya riktlinjer för förlossningsvården framhålls att kvinnor som nyligen fött barn och visar tecken på psykisk ohälsa ska ges tillgång till multiprofessionell bedömning och behandling. Tyvärr saknas vetenskapligt prövade insatser att erbjuda kvinnor med förlossningsrelaterad posttraumatisk stress. Syftet med projektet ReWrite Birth är därför att utforma och utvärdera en multiprofessionell intervention för att minska posttraumatisk stress efter en traumatisk förlossningsupplevelse.”

I poddavsnittet pratar vi även en del om forskning. Hur lyckas man egentligen som forskare + barnmorska? Lyssna här:



Amning i en amningsfientlig kultur med Paola Oras

Lämna en kommentar
Paola Oras

Foto: Lovisa Engblom

Hur ofta ammar spädbarn egentligen?

Nu är ett nytt poddavsnitt av Värkstark släppt!

Som barnmorska och forskare har Paola Oras studerat amningsmönster hos nyfödda. I sitt arbete har hon kunnat visa att barn ammar mycket oftare än vad vi tidigare föreställt oss. Det är tex normalt att amma flera gånger i timmen. Något som går stick i stäv med de amningsråd som generationer av kvinnor har fått – och som har gjort det onödigt svårt för så många.

Under 1900-talet separerade man mor och barn och amningen reglerades. På mjölkdroppekonferensen i Bryssel togs ett beslut som kom att förstöra många kvinnors amningsresor. Samtidigt sågs det som en modersplikt att amma sitt barn. Det ledde bland annat till att kvinnor kunde gå runt med föreställningen att ”vi bildar inte tillräckligt med mjölk i vår familj”, som om det vore ett biologiskt fenomen som kunde gå i arv. I själva verket var det de usla amningsråden som gick i arv och sinkade hela den fysiologiska mjölkbildningsprocessen. Eller möjligen det dåliga självföretroendet som kom på köpet av att de dåliga amningsråden.

Varför har kunskapsområdet ”amning” så låg status?

I det här poddasvnittet pratar vi om den ojämnt fördelade kunskapen inom vården – och vikten av att vara källkritisk vid givna amningsråd. Samt: vad behövs egentligen för att den som vill amma också ska kunna göra det? Om vikten av stöd och att ta bort allt som onödigt som kan störa. För ibland, när amningen inte flyter, kan det bli så krångligt så krångligt.

Vi pratar också om huruvida ersättning verkligen alltid är det enklare alternativet.

Det här är ett utmärkt poddavsnitt att lyssna på för dig som vill ha mer kunskap om amning. För det är  ett område som rymmer så mycket: relationer, kultur, psykologi, biologi och även något existensiellt. 

Lyssna här: Amning i en amningsfientlig kultur – med Paola Oras

Paola Oras, Värkstark

Vabruari, semlor och ny podd

Lämna en kommentar
Det bästa som hände i januari var när vi firade min pappa och barnens morfar/farfar 70 år

Då var jag såhär glad!

Förra året vid den här tiden skrev jag det här blogginlägget: Hejdå februari jag kommer inte att sakna dig

Jag läste precis om inlägget nu och det var riktigt befriande. För jag befinner mig ungefär på samma plats igen. Barnen har varit sjuka i omgångar och nej, jag har inte kunnat hålla räkningen på i vilken ordning. När någon börjar tillfriskna så vissnar en annan. Även om det inte är riktigt samma röra i hemmet nu så har januari varit tung. Just nu är det oron över mellansonen som har blivit så dålig i sin astma. Det skär i hjärtat att höra honom hosta nätterna igenom och vara trött hela dagarna. Han har ju kämpat sen han var liten – och det är som om all oro återaktiveras när han blir dålig på nytt. Även om han har mått väldigt bra och klarat sig på sin medicin i långa perioder.

Men det är också ljuset. Två veckor in i januari så kände jag mig smått förtvivlad över den kompakt gråa himlen och mörkret om kvällen. Jag köpte en ljuslampa som tröst och för att härda ut. Den har blivit min trogna följeslagare vid skrivbordet där jag sitter och arbetar. Tror den hjälper lite faktiskt.

För att pigga upp den sjuka skaran har vi provsmakat semlor från två olika konditorier.

Men om det är något som verkligen har fått mig att hålla i och hålla ut så är det podden Värkstark. Att spela in samtal och sen få sitta och arbeta med materialet i efterhand har varit så roligt. Även om det tröttar ut att lära sig nytt så är det över förväntan magiskt att producera podd. Men jag förstår redan nu att det magiska nog tenderar att klinga av med tiden om podden genererar noll inkomst och 100 % jobb. Då blir det ännu en sak på måste- göra- listan som drar energi. Där vill jag inte hamna.

Hur jag ska göra för att inte hamna där kommer jag berätta mer om sen.

Nu förbereder jag för en kombinerad födelsedags och releasefest för podden Värkstark nästa vecka! Det hade jag aldrig orkat ställa till med för ett år sedan. Att jag orkar planera för fest är alltså i sig ett gott tecken.

Njut nu av det här fina samtalet mellan mig och min syster Elin Cullhed. Ett samtal om att föda, bli kvinna, skriva. Om systerskap och intuition.